9 år med LCHF

I veckan firade jag och LCHF 9 år tillsammans och vi är fortfarande lika lyckliga 🙂

För mig som levt med daglig värk på grund av psoriasisartriten under många år är det underbart att vakna på morgonen utan stela och ömma leder, att kunna gå i trappor utan att det skär som av knivar i knäna och att slippa ha skor som är två nummer för stora för att fötterna är svullna. Att efter flera år kämpa på med sjukersättning på halvtid för att kroppen inte orkar mer till att kunna jobba heltid är helt fantastiskt. Att som nu vara pigg, glad och känna att man orkar med det man vill istället för att hela tiden ha värk och känna sig fysiskt hindrad är underbart för både kropp och själ.

Till den läkare på reumatologen som elakt sa ”- du får vänja dig med att ha såhär ont resten av livet” då jag med gråten i halsen satt på hans kontor efter att ha slutat med ännu en medicinering som gav biverkningar men ingen positiv effekt vill jag nu rikta ett tack. Tack för att du gjorde mig så arg så jag vägrade låta dig ge mig ännu en spruta i knät som bara hjälpte tillfälligt och istället gick hem och gjorde slag i mina tankar om att ändra kosten och därmed började äta mat som fick min kropp att läka och smärtan att försvinna.

Tragiskt nog så vägrar man på samma mottagning när jag ett år senare kommer på återbesök och berättar om hur bra jag mår att inse att kosten har påverkat min sjukdom på ett positivt sätt och hävdar man att ”jag bara är i ett bra skov ” . När jag påtalar att jag inte har någon värk alls sedan nästan ett år och att jag åstadkommit det utan mediciner men med kostomläggning till LCHF så blir läkaren mest upprörd över att jag inte vill prova en ny medicinering som förebyggande då ”skovet går över” som han säger. När jag nämner att  jag direkt hamnar i ett ”dåligt skov” och får tillbaka mina symtom om jag äter något kroppen inte tycker om så vägrar han lyssna.

Jag hoppas att i framtiden kan även de mest envisa läkare inom vården inse kostens vikt för ett bättre mående, sluta vara så negativa till nya rön, lyssna mer på patienterna istället för att reducera oss till vår sjukdom så kanske till och med att läkarna själva kan föreslå kostomläggning som ett komplement till medicinering. Det som fungerar på mig kan fungera på andra och jag unnar verkligen alla med värk att slippa den och hoppas att fler vågar prova att äta en kost som får kroppen att läka sina inflammationer och bli symtomfri.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gillar du nötter i brödet ska du prova mitt goda nöt-och bönbröd

Det är kul att experimentera med nya smaker och ingredienser. Igår gjorde jag detta goda och saftiga nöt- och bönbröd med smak av kummin som både är glutenfritt, mejerifritt och äggfritt, inte ofta man hittar ett gott mjukt bröd som passar både för lågkolhydratare och veganer.

Börja med att lägga 1 dl mungbönor i 3 dl uppkokat vatten med 1 msk äppelcidervinäger dagen före, minst 10 timmar, gärna längre . Koka bönorna i nytt vatten ca 10 minuter. Låt dem svalna och rinna av i ett durkslag.

Blanda först ihop de torra ingredienserna:

1 dl sesamfrö ( jag använder oskalade)

1 dl solrosfrö

1/2 dl chiafrö

1/2 dl psylliumfrö

1 dl sötmandel

1 dl hasselnötter

2 msk fiberhusk

1-1.5 msk stött kummin

1 tsk salt

Tillsätt sedan bönorna samt 2 dl kallt vatten och 2 msk olivolja.

Ha ner smeten i en brödform klädd i smörpapper och låt stå 1 timme innan du gräddar brödet i 150 grader ca 1,5 timme. Känn efter med en sticka att brödet är färdigt. Ska du frysa brödet så rekommenderar jag dig att skiva upp brödet innan.

Rätt sorts bränsle för min motor

Fick en förfrågan från en ytligt bekant om jag fortfarande ”höll på” sådär med maten. Självklart sa jag och tänkte inte mer på det just då. Började sedan fundera…

Jag äter vanlig, näringsrik mat med naturliga smaker. Undviker så gott det går att få i mig onödiga tillsatser och kemikalier. Jag tänker därför på kvaliteten hos maten jag äter och föredrar kött från gräsbetesdjur, kyckling och ägg från frigående höns, viltfångad fisk och närodlade, ekologiska grönsaker. Självklart fungerar inte detta fullt ut och varje dag men ambitionen finns alltid där och jag går hellre ett extra varv i grönsakshyllan för att få tag på ekologiska grönsaker och läser på burken med oliver så jag inte får i mig citronsyra (E330). Jag känner efter hur kroppen mår av det jag stoppar i mig och anpassar maten efter detta.
Den mat jag äter får mig att må bra, håller mig helt fri från symtom på min reumatiska sjukdom, magen mår bra, vikten är stabil och jag känner mig pigg och jämn i humöret. Är det verkligen så konstigt att jag fortsätter med denna kost då? Jag är dessutom inte ensam, vi blir fler och fler som upptäcker att vi mår bra av denna kost och fortsätter att äta på detta sätt, år efter år?

Många i min närhet äter en kost som de mår riktigt dåligt av, som ger dem ont i magen, skapar ett sockersug, gör att de känner sig uppblåsta, som de går upp i vikt av, som gör att de känner sig orkeslösa och trötta, Hur ofta hör man inte personer i ens närhet nämna ett eller flera av dessa symtom i samband med maten, hur kan det vara normalt?
Nu menar jag inte att alla som inte äter LCHF mår dålig (eller för den delen att alla som äter LCHF mår bra) men alldeles för många går omkring med ett mående som skulle kunna förbättras avsevärt och även om du inte mår dåligt idag, hur kommer din kropp må om du ständigt ger den kost som faktiskt inte är bra för den? De flesta är ju faktiskt medvetna att socker och snabba kolhydrater är onyttigt för oss men ändå fortsätter man ge sin kropp ”fel bränsle”.

De flesta jag känner är väl medvetna om att tanka sin bil med rätt sorts bränsle men av någon anledning är man inte lika noga med vad man stoppar i sin egna kropp.

Ja, för mig är valet enkelt, jag äter den mat som är bra för mig…det är rätt sorts bränsle för min motor.